Igår hoppades jag på att jag skulle lyckas pallra mig ur sängen när sambos klockor började skråla kring 06-tiden för att på så sätt komma iväg & träna innan folket skulle bege sig hemifrån & döm om min förvåning när jag faktiskt är uppe först av alla & klockan var strax efter 06:00 =0 Svidade snabbt om & väckte sambon som sov på soffan(?) & sen tog jag resten av träningsstassen & gav mig iväg. Stötte på en granne som undrade om jag var pigg & nej, det kan jag ju inte direkt påstå att jag var utan mer bara vaken, som jag svarade honom *fniss*

In på gymmet klev jag kring 06:30 om jag inte missminner mig & även den här gången var jag ensam på stället. Gör mig iofs inget att ha bygget helt för mig själv då jag inte gillar att ha publik varesig när jag stånkar runt på löpbandet eller Crosstrainern; framför allt löpbandet ;o) Startade med Crosstrainern & hade sikte på 25 minuter men fick bryta efter 15 pga yrsel; kändes som om jag skulle tuppa av =0 Satte mig en stund & drack lite vatten innan jag sen tog maskinerna x2. Därefter tänkte jag avsluta med löpbandet men kroppen var helt matt så jag ställde in ett miniprogram på Crosstrainern men fick bryta igen efter 15 minuter. Känns ju skittrist men nu går jag ju på VLCD-soppor igen & då måste man ju verkligen lyssna till kroppens signaler & slå av på takten vid behov. Det viktiga är ju att jag rör på mig dagligen, sen om det blir 1,5 timme , 45 minuter eller 20 får ju vara så.

Jag trodde först att mina yrselattacker berodde på att jag stack & tränade på tom mage (ja, jag vet att det är korkat) men efter två skakningar är jag fortfarande smått yrslig, inte alls som innan men ändå vid häftiga rörselser. Hoppas att det berodde på träningen & inte sopporna i sig för jag vill verkligen fullfölja min plan för i övrigt mår jag ju toppen! Och på tal om mående så gjorde jag en upptäckt igår; när jag gick på helfarten på XV så mådde jag som allra bäst, jag var alltid pigg & glad samt hade ingen huvudvärk. Mådde fortfarande på topp efter upptrappningen & sen när jag började äta. Min trötthet, huvudvärk & matthet kom först efter att jag började unna mig godis, kakor & annat sånt onödigt skit. Sen soppstarten i måndags har jag inte haft huvudvärk, visst att jag känner mig trött men det är den där behagliga tröttheten som kommer av träningen & inte den slöa tröttheten jag hade för bara en vecka sen. När jag insåg detta samband mellan skitmat & huvudvärk/trötthet så är jag ännu mer taggad & motiverad att köra klart mitt sopprace & sen helt låta bli allt onödigt i matväg! *hejja hejja* =P

Gårdagen var den tredje dagen av upptrappningsveckans 7 dagar & också den som var svårast hitills. Den var inte svår i den bemärkelsen att jag inte blev mätt eller att det på nått sätt var bökigt att vara hemifrån utan det som gjorde att jag hade svårt att få i mig alla måltider (5st) var alla dessa inställda & försenade tåg jag & dotter drabbades av. Det hann gå nästan 7 timmar mellan målen & det är fyra för många! Man ska ju äta med 3-4 timmars mellanrum för att hålla uppe en jämn ämnesomsättning samt ett jämnt blodsocker & jag som tidigare haft tre timmar mellan ‘skakningarna’ ska helst hålla samma tider nu eftersom min kropp är van vid det tidsspannet. Värst är att jag inte ens hann bli hungrig. Man blir fruktansvärt mätt på dessa ynka & pyttesmå portioner…haha =)

Idag är således dag 4 & idag är det tänkt att man ska utöka från en assiet till mattallrik samt tillsätta kokta/varma grönsaker. Vi har halva frysen full men man ska börja med broccoli, så jag kör denna dagen på samma som igår; en assietts storlek & sen trappar jag upp till den andra i morgon. Får bara komma ihåg att köpa hem broccoli! Idag bytte jag ut kycklingen mot en bit lax som jag kryddade lätt med chiliflingor & lite svartpeppar innan jag stekte den på järnet i lite rapsolja. Till hade jag salladen i vanlig ordning samt en liten sked keso. Ljuvligt gott & man blir riktigt mätt. Ikväll blir det kyckling igen ;o)

Är (som redan sagts) inne på dag fyra nu & jag fryser fortfarande inte som jag gjorde de sista veckorna på enbart soppa. Jag är konstant mätt & belåten också. Vilken skillnad! Det är bara att hoppas man fortsätter må så bra & vara mätt. Har heller inget sug efter nått, vilket jag var rädd för skulle komma ganska omgående. Iofs så är man bara på dag fyra men ändå. Jag hoppas dock att det dröjer lääänge innan det dyker upp. Ju längre det dröjer dess lättare bör det vara att stå emot tycker man.

Då är snart dag två i upptrappningsveckan slut & även idag har jag mått på topp. Ingen hunger, inte frusen osv & det känns underbart! Har varit iväg hemifrån sen 10-snåret & kom hem igen strax efter 15.30 & fast jag inte varit hemma har det funkat kanon. Dagen har spenderats på ett lokalt köpcentra med svägerskan & våra döttrar & när det fikades köpte jag mig en kaffe & sen åt jag min medhavda lunchlåda bestående av sallad, röd paprika, rödlök, gurka & hackad kyckling. Till frukost åt jag samma som igår, dvs ett kokt & hackat ägg blandat med keso & lite linfrö. Till mellis skakade jag en choklad. Detta låter ju lovande för morgondagen som också den ska spendras på annat håll; ska ner till Lund & strossa på stan med brorsan & hans familj. Har plockat fram kycklingfiléer samt en bit fisk. Fisken till kvällsmat & till i morgon ska jag trolla ihop en likadan ‘sallad’ som jag hade med mig idag, så det blir kanon =)

Då var det dags att påbörja steg 2 på den här viktresan; upptrappningen. Jag bestämde mig inatt, det är dags att börja äta nu. Och skulle detta sen inte funka för mig så finns där inget som säger att man inte kan ta ytterligare ett par veckor på helfart längre fram. Just nu måste man fokusera på sitt mående & som jag skrivit tidigare har jag kört 11 veckor på sopporna & det får man vara nöjd med då två är på övertid!

Dock blev början av upptrappningen inte som jag planerat för när jag steg upp i morses så skakade jag samman en halv påse i rena farten, det gick av sig självt. Timmen efter var jag fortfarande inte mätt så jag bestämde mig för att koka det där berömda ägget & sen hacka samman det med keso & linfrö; helt enligt boken & wow…det var så fantastikt, ljuvligt gott! Ett stort glas vatten innan, tugga i sig lååångsamt & sen ett stort glas vatten efter. 10 minuter senare sped sig en underbar mättnadskänsla i kroppen & magen har äntligen slutat knorra. Undras om morgonkaffet smakar annorlunda idag! =D

Ignorera morgonfrillan…jag njuuuter av första tuggmålet på 11 veckor! =P

Idag har varit en helt okej dag; ingen yrsel eller något sug efter att tugga men däremot blir jag fortfarande snabbt hungrig igen efter att jag ”skakat”. Fryser precis lika mycket som andra dagar. Har tänkt fram & tillbaka på äteriet, på om jag ska gå över på halvfarten eller kämpa på på helfarten & jag är väldigt kluven om jag ska vara ärlig. Önskar att någon talade om för mig vad jag skulle göra =/ Min kropp sänder ut blandad info tycker jag. Ena dagen mår man råtta, den andra på topp. Hur ska man då veta när kroppen säger ifrån? Ska kanske förtydliga sug efter att tugga. Jag menar inte efter att sätta i mig onyttigt skit så som gottis, chips, burgare osv utan att få gå över till att äta sallad, keso, kyckling osv. Att äta så som man ska göra på halvfarten. Och jag vet fortfarande att jag inte ska känna det som ett nederlag om jag börjar äta innan jag planerat men lite gör man det iallafall. Jag har snart gått 11 veckor på helfart & det är fyra kvar. Fyra. Därför känns det som att man borde palla dessa fjuttiga fyra veckor som återstår även om jag faktiskt är två veckor på ‘övertid’ då det var tänkt att jag skulle trappat upp den 19/10 *kluven*

Har sedan ett par dagar tillbaka börjat smålängta efter mat. Jag fryser konstant & drabbas allt som oftast av yrselattacker. Undrar om det är detta man menar när man säger att kroppen själv säger ifrån när det är dags att börja äta? Jag har ju sagt att jag ska börja trappa upp den 1/12 dvs om en månad men jag undrar om jag kommer att kunna fortsätta på sopporna fram tills dess. Jag har ju mått som en sessa sen dag 1 men nu mår jag inte alls lika på topp. Vill ju gärna hålla ut dessa veckor som återstår. Och jag vet att man inte ska tänka så, men det känns lite som ett nederlag om jag behöver bryta tidigare. Jag skulle leva på sopporna i 9 veckor, detta är vecka nr.11 så jag vet ju att jag inte bör känna det som ett nederlag om jag nu behöver bryta…men iallafall =( Jag ska ge det nästa vecka också & blir det ingen bättring får jag bryta.
//Jessica

Jag skulle leva på sopporna i 9 veckor, är nu inne på den elfte veckan & för första gången under denna resa har jag varit sugen på mat! Är det, som sambo föreslog, kroppen som börjar tala om för mig att den så smått fått nog av denna delen av resan? Att det är dags att ta steg nr.2 & börja upptrappningen? En del av mig hoppas inte det medans en annan del rycker på axlarna & tycker att det känns som om det kvittar.

När jag var på första mötet uppe på XV & gjorde kroppsmätningen på Tanitavågen pratade vi om min målvikt. Jag har från början sagt att jag ville ner till 60kg medans vår coach hävdade att det var alldeles för lite till hur jag är byggd. Hon menade att 70kg skulle vara mer lagom, passande. Den siffran förfasades jag över, lät alldeles för hög för mig då jag enligt BMI ska ligga på runt 52kg. Det slutar med att jag sätter 65kg som min målvikt. Ett mellanting med andra ord.

I detta nu väger jag 74,2kg…jag har tappat 19kg & har således 9kg kvar till mållinjen. Jag trivs ypperligt med mig själv bortsett från degmagen & lite på låren & det att jag faktiskt är halvnöjd har fått mig att tänka. Kanske hade inte coachen fel när hon sa 70kg? Jag menar, det är 4kg dit & kanske skulle man lyssnat på henne? Och nej, detta är inget ”nu-ger-jag-upp-&-stannar-här-prat” utan jag kommer att fortsätta ner till sagda 65kg & sen ha nått kilo att gå upp utan att må dåligt över. Som min granne kommenterade ett annat inlägg så är det nog smart att ha ett sådant viktspann. Tanken jag haft i mitt inre var att kämpa mig ner till 60kg & sen ha ett viktspann på nått kilo upp.

Jag hade sen någon vecka tillbaka sagt att jag skulle leva på sopporna tills jag nått mina 65kg (eller mina 60kg som jag i hemlighet planerat) men har nu i dagarna ändrat mig. Jag kommer att fortsätta till den sista november & sen börja upptrappningen den 1/12 oavsett om jag nått 65kg eller kommit under den siffran på vågen. Det beslutet känns helt rätt & jag smålängtar dit. Men som jag skrev i annat inlägg så fasar jag också för att börja äta. Jag är dock nöjd med mitt beslut, ett beslut helt utan ångest!