“Watch your thoughts, they become words.
Watch your words, they lead to actions.
Watch your actions, they create habits.
Watch your habits, they build your character.
Watch your character, it becomes your destiny.”

~Upanishads

Klockan har passerat midnatt & det är en ny dag, måndagen är här. Detta är väl egentligen som vilken annan måndag som helst borsett från att det är precis, exakt 1 år sedan jag & sambon var uppe på första, enskilda träffan på XV. Man kan knappt tro att det gått ett år men på samma gång känns det som 10.

Egentligen skulle man boka in sig på en ny, enskild träff & fått mätt sig på Tanitavågen. Man gjorde ju en sådan mätning på första träffen + att man gjorde en andra när man gått klart på helfarten & mina siffror hade halverats! Nu vet jag ju att jag gått upp i vikt sen målgången så de siffror jag fått på en mätning idag hade inte alls varit lika bra som den där andra mätningen men jag vet också att jag inte är i närhet av den första heller. På onsdag i nästa vecka är det dags för den absolut sista träffen på Lifetime & efter den är året vi band upp oss på slut. Känns faktiskt en aningens vemodigt men på samma gång känns det som om det är dags att stå helt på egna ben. Fast, helt på egna ben kommer inte jag att stå då jag i veckan som gick omvandlade mitt medlemsskap; jag kommer att fortsätta träna där uppe samt ha möjligheten att köpa soppor även i framtiden. Sambon har väl inte riktigt bestämt sig för vad han ska, tror jag.

Jag däremot har till 150% bestämt mig för att ta ett nytt ryck med sopporna, få bort några få kilo men framförallt få bort suget efter allt det onyttiga som kommit efterhand. Som jag tidigare skrivit trodde jag att jag hade min karaktär bara jag lät bli chipsen, nu vet jag att så inte är fallet utan för min del verkar det vara allt eller inget alls. Lite trist men enligt mig är det ett billigt pris för att få vara smal(are) & trivas med mig själv. Att trivas med mig själv är en känsla jag aldrig helt haft, har väl inte vantrivts heller om jag ska vara ärlig men jag vill aldrig mer tillbaka till hur jag var för ett år sedan, aldrig!

Har suttit & kollat igenom gamla kort, läst om bloggen från start tills idag & jag blir lika full av beundran varje gång. Vilken fantastisk resa man gjort, egentligen. Kan stundtals inte helt förstå att det är mig det handlar om. Känns som om det är någon annan det handlar om, någon annans liv…

Nu när det här året har gått känns det lite som att det vore på sin plats med en sammanfattning. Har plockat fram ett urval bilder från mitt gångna år & tycker väl att dom talar för sig själv. Men..än är inte resan klar, den är något som (för min del) kommer att pågå under lång tid framöver. Jag kommer, mest troligt, att få kämpa med vikten ett bra tag framöver..aldrig kunna slappna av. Vem vet, kanske resten av livet. Jag hoppas ju inte att det ska behöva vara så men om det är vad som krävs so be it…!

Jag känner mig som en dålig LP-skiva med hack i när jag (allt som oftast) skriver om samma saker när jag väl skriver här i bloggen. Hjärnan & ögonen har ännu inte hängt med i viktminskningssvängen & jag ser mig ofta nästan så stor som jag var innan jag startade min resa. Idag har varit (& är) en sådan dag då jag har ätit både lämpliga & olämpliga saker…känns som om jag inte gjort annat än tuggat. Nu på kvällen så ångrar jag mitt dåliga ”mat”val & jag känner mig större än vanligt, nästan som the old me…

Jag vet ju innerst inne att jag inte är uppe i min gamla storlek eftersom kläderna i stl. 40 & M fortfarande passar, bortsett från ett par byxor som redan innan satt (& ska sitta) tight som korvskinn. Dessa byxor kan jag förvisso komma i men de sitter allt annat än skönt. När jag insåg att dom inte passade fick jag sådan ågren, blev riktigt arg på mig själv för att jag inte haft bättre koll eller karaktär under sommaren. Så jäkla korkat att äventyra sitt nya jag när man är så svag som jag tydligen är, karaktären är puts väck!

Som sagt, jag vet ju att jag lagt ut mig den här sommaren, det känns både på kläder & allt. Vissa dagar känner jag mig rent ut sagt fet & klumpig & vissa dagar ser jag mitt gamla jag då jag tar en titt på mig själv i spegeln. Dessa dagar är det bra att ha gamla badkort på sig själv, kort från förra sommaren som man kan plocka fram då & då – när man kikar tillbaka på dessa kort så ser jag ju svart på vitt att jag inte är i närhet av hur jag såg ut förra sommaren! Snart har det gått ett år sedan den här resan startade & i mål gick jag i februari… Visst är det skumt att skallen ännu inte är helt ikapp?! Undras när det ska ske…

Då vs Nu

Fy f*n vilken slappröv man blivit under sommaren (semestern!) & jag trivs inte alls med mig själv. Vågen pekar upp, kärringen degar både här & där & jag vantrivs nått sjukt  =(  MEN GÖR NÅTT DÅ kan man ju vråla & ja, jag ska ta tag i mig själv igen med start i nästa vecka; då är det dags att återgå till jobbet, till vardagen & rutiner. Inte för alla i familjen men mina rutiner ska in igen…punkt slut.

Jag kommer även att ta mig ett par soppveckor & få bukt på mitt sötsug som dök upp efter att jag började unna mig en godisbit eller tre på helgen. Portionerna har sakta med säkert ökat i storlek & under våra riktigt varma dagar slarvade jag fruktansvärt med min frukost. Blev inte av att jag åt som sig bör då jag inte var hungrig & ja, så jäkla korkat. Vissa dagar tog jag en påse & det är ju bättre än inget förvisso.

Tanken med soppveckor är inte att jag ska rasa en massa i vikt på vågen utan jag ska rensa systemet på all skit jag stoppat i mig under de senaste månaderna & när jag sen åter börjar äta ska jag skippa allt onödigt; godis, kakor, popcorn osv – jag trodde att det räckte med att jag lät bli chipsen, att jag skulle kunna bemästra allt det andra men nu med facit i hand så har jag inte den karaktären som jag trodde jag skaffade mig under hela viktresans gång. Jag trodde ärligt att jag skulle kunna unna mig ibland så länge som det inte var chips. Nu vet jag att jag inte kan & därför gör vi en ny utrensning & när det är avklarat rörs inget onyttigt, inte ens en liten bit för att det är lördag eller för att jag tränat duktigt…

Idag kom jag äntligen iväg till gymmet efter att inte ha tränat alls på nån vecka *småskäms* & det var ljuvligt rent även om det kändes att det var ett tag sen senast. Men det ska det bli ändring på nu! Tillbaka till tre pass i veckan + att jag ska börja springa (jogga?) Funderar skarpt på att ta en runda redan i morgon, på kvällen. Jag vet att jag inte införskaffat mig en rätta tofflan än, & det lär väl dröja innan jag gör det, men träningsskon jag har var jäkla skön att gå i & det kan ju vara värt ett försök att ta en liten runda med dom. Vem vet, det funkar kanske bra & skulle det inte kännas bra efter så vet man ju det. Känns det inte bra i början heller är det ju bara att avbryta & gå en rask promenad istället.

Jag vet inte om det är ögat som spelar mig ett spratt men jag har på känn att jag gått upp i vikt, pluffsat till mig både här & där. Min dubbelhacka är på väg tillbaka & det känns panikartat om jag ska vara helt ärlig! Jag har inte varit benhård med maten, eller träningen, men samtidigt så har jag inte superslarvat heller. Inte med maten då utan jag håller fortfarande efter på vad jag äter även om det höftas en hel del. Funderar skarpt på att ta en månad till på soppor men ekonomin lär väl inte tillåta det nu; sambon ska iväg & resa & behöver en del nya kläder. Får sätta mig ner i morgon & se vad man har att spela med efter att räkningarna är betalda. Är ju Ullared planerat till kommande lön också & det är ett måste med tanke på att vi inte har några sommarkläder att ta på oss; det man hade förra sommaren kan man ju inte precis ha denna & nakna kan vi inte precis gå heller…haha ;o)

Drickapaus efter 60 minuter på Crosstrainern!

Blir inte alls så kontinuerligt med träningen som jag önskat. Vissa dagar är det stört omöjligt att komma iväg & det är så trist. Jag vill ju vara på gymmet tre dagar i veckan; måndag, onsdag & fredag. Dessa vill jag ha som stående träningsdagar & för det mesta så klaffar det iofs men så fort det inte blir av känns det urtrist. Förra veckan var en sådan vecka. Dock hade jag en förkylning i kroppen & då ska jag undvika gymmet, det vet jag av erfarenhet. De gånger jag tränat när jag mått halvkass så har det brutit ut rejält senare på kvällen/natten. Nu har snön nästan helt försvunnit & det är dags att ta upp promenerandet.

Igår stack jag iväg till gymmet efter att jag kockat klart familjens dinner. Blev en timme på Crosstrainern & sen knappa 20 minuter på maskinerna. Vi var tre på hela gymmet men när jag varit där knappt 15 minuter var jag ensam kvar. Tycker där blir mindre & mindre folk för varje gång man är där uppe & det kvittar vilken tid man kommer. Men visst, det är skönt så det är inte så att jag gnäller…haha =P

Fick även vägt mig igår när jag var uppe på viktcentrat & jag har tappat ytterligare på vågen. Väger nu 63 kg & funderar på om jag ska ta ett ryck & gå ner till mina 60 kg som jag ville från första början. Känns som om man degat till sig lite här & var, som om man faktiskt lagt på sig. Dendärtidenimånaden står för dörren & då brukar jag svullna lite iofs. Kanske ska man boka in sig för en ny mätning på Tanitavågen så man får se hur det står till med fördelningen i kroppen. Om man tappat i muskelmassa eller ökat i fett%. Sambo min måste tycka att jag är tjatig & jobbig för jag frågar honom med jämna mellanrum om han tror jag gått upp i vikt igen. Är rädd för det. Snuskigt rädd för att lägga på mig igen =S

Sitter i soffan med en kopp kaffe efter maten. Skulle egentligen varit uppe på gymmet & svettats vid detta laget men fick snällt lägga den planen på hyllan pga en förkylning i kroppen. Hade jag haft en frihelg hade jag tagit mig in för ett liiitet pass men då jag ska jobba hela helgen vågar jag inte chansa. Sist jag gick på gymmet trots att jag mådde skit så bröt det ut rejält & ja, det kostar ju inte gratis att vara hemma sjuk från jobb. Får hoppas att jag kommer iväg på onsdag; måndagen går åt till en massa annat med sönernas skola så jag får alldeles för få sömntimmar efter jobbnatten. Dock ska jag komma iväg på en promenad hade jag tänkt,;gå till Pålsjökrog, vända om & sen gå hem igen. Tinkarpsbacken är bra träning på hemvägen =)

Jag har ju sagt det många gånger förr så jag vet att jag lätt blir tjatig när jag säger det om & om igen i vissa inlägg här, men nu är det min blogg & då får ni andra stå ut med att jag är tjaaatig emellanåt =P

Trots att man minskat hela 29 kg på vågen & en hel del centimetrar på kroppsmåtten har jag fortfarande svårt för att se det själv. Framför allt när jag ser mig själv i en spegel eller ‘med andras ögon’. Ser jag däremot mig själv på ett foto då ser jag verkligen att jag är smal, inte ens smalare utan smal & jag blir lika förvånad var gång. Man tycker ju ändå att man vid detta laget själv borde se det? *ler*

Igår var vi en heldag i Malmö; stora sonen var på Shock & satte sprätt på sina födelsedagspengar & innan vi bilade oss hemåt avslutade han dagen med att pierca sig. Eftersom han ‘bara’ är 14 år gammal fick jag som mamma legitimera mig, skriva papper & godkänna att han skaffade sig denna piercing. När tjejen som skulle göra den på honom tog en titt på mitt leg utbrast hos ”wow, här har det hänt grejor- grattis till det”. Sen vände hon sig till flippen & sa ”jag skulle först säga att det här inte var din mamma, ser inte ut som henne” & ja, snacka om att man blev glad för den komplimangen ;o)

Kvällen med tjejerna igår var hel-lyckad! Vi hade supertrevligt & maten var smarrig. För första gången sen i somras kände jag mig helt levande, som innan & som alla andra. Jag tänkte inte direkt på vad jag stoppade i munnen varesig vad gäller chokladkakan som jag njöt av för fulla muggar. Även tre glas vin slank ner & det var fantastiskt gott. Jag var (& är väl fortfarande) en ölpimplartant & vin drack jag mest när svärmor min ville ha sällskap vid en middag..hihi. Dock kommer jag att fortsätta med vin de gånger det är middagsbjudningar eller man går ut på resturang. Ölen ÄR godare men innehåller onödigt många kalorier. Fast, igår hade jag allt kunnat ta mig en eller två då jag & grannen missade vår buss hem – istället för att stå en timme & vänta på nästa traskade vi hemåt i rask takt; en timme tog det oss & vi vann över buss nr.2 med hästlängder =D Tjejligan har redan bokat in nästa träff, den 20 mars närmre bestämt!

Tanten kelar med klotet

Örtbakad lax, kokt potatis & romsås *mums*

Njutningsbara chokladkakan *dreggel*

Då var det lördag & den här lördagen för med sig en girlsnight för mig & mina kära väninnor samt min syster = vi ska iväg & bowla samt käka middag. Detta blir min första, riktiga dinner ute sen jag startade min resa! Jag räknar inte GI-lunchen jag käkade i höstan. Min meny för ikväll kommer att bestå av Örtbakad laxfilé med kall romsås, kokt potatis & sockerärtor. Till efterrätt har jag beställt mig en chokladkaka =0 När maten skulle beställas i början av denna vecka satt jag länge & tvekade på den där efterrätten men fan, jag har passerat min satta målvikt, jag äter fortfarande kanonbra + att jag sköter min motion så jag känner minsann att jag kan unna mig en efterrätt. Vad gäller den där motionen så kan det alltid bli bättre men jag är helt klart nöjd med hur jag har det med den även om jag är slapp en vecka; veckan efter är jag dess mer aktiv. Så länge som man håller igång & trivs med det man gör kan det inte vara fel. Samma gäller ju för vad man sätter i sig! Så en chokladkaka denna lördag innebär ju inte att jag går upp i vikt igen utan det beror ju på vad man gör av morgondagen, dagen därpå samt resten av veckan. Börjar man unna sig en tisdag eller en torsdag så är det ju lätt att man till slut faller tillbaka i det gamla & ohälsosamma liv man hade innan resan började & det har jag definitivt inga planer på. En lördag här & en lördag där är inget som gör mig tjock igen. Det gäller att ha koll på hela veckans matintag vs motion.