Posts Tagged ‘Komplimanger’
SPRATTÖGON
Jag har ju sagt det många gånger förr så jag vet att jag lätt blir tjatig när jag säger det om & om igen i vissa inlägg här, men nu är det min blogg & då får ni andra stå ut med att jag är tjaaatig emellanåt =P
Trots att man minskat hela 29 kg pÃ¥ vÃ¥gen & en hel del centimetrar pÃ¥ kroppsmÃ¥tten har jag fortfarande svÃ¥rt för att se det själv. Framför allt när jag ser mig själv i en spegel eller ‘med andras ögon’. Ser jag däremot mig själv pÃ¥ ett foto dÃ¥ ser jag verkligen att jag är smal, inte ens smalare utan smal & jag blir lika förvÃ¥nad var gÃ¥ng. Man tycker ju ändÃ¥ att man vid detta laget själv borde se det? *ler*
IgÃ¥r var vi en heldag i Malmö; stora sonen var pÃ¥ Shock & satte sprätt pÃ¥ sina födelsedagspengar & innan vi bilade oss hemÃ¥t avslutade han dagen med att pierca sig. Eftersom han ‘bara’ är 14 Ã¥r gammal fick jag som mamma legitimera mig, skriva papper & godkänna att han skaffade sig denna piercing. När tjejen som skulle göra den pÃ¥ honom tog en titt pÃ¥ mitt leg utbrast hos ”wow, här har det hänt grejor- grattis till det”. Sen vände hon sig till flippen & sa ”jag skulle först säga att det här inte var din mamma, ser inte ut som henne” & ja, snacka om att man blev glad för den komplimangen ;o)
KOMPLIMANGER
Hur kommer det sig att man har sÃ¥ svÃ¥rt för komplimanger, att ta Ã¥t sig av dessa för vad dom är? Jag har alltid haft svÃ¥rt att ta till mig när jag fÃ¥r beröm, komplimanger eller annat positivt. Viftar bort det, pratar om annat osv. Som exempel kan jag ta kvällens nattmöte där jag fick flera komplimanger bÃ¥de för viktminskningen samt nya frissan. Jag känner mig helt vilse & riktigt obekväm när jag stÃ¥r i fokus pÃ¥ det viset, vill mest bara sjunka genom golvet/marken beroende pÃ¥ var jag befinner mig. MissförstÃ¥ mig rätt; jag uppskattar verkligen komplimangerna även om jag känner mig obekväm pÃ¥ samma gÃ¥ng. FÃ¥r jag en komplimang om hur mycket det syns att jag gÃ¥tt ner säger jag självklart tack men kontrar snabbt med ”jag har si & sÃ¥ mÃ¥nga kilo kvar” istället för att bara ta Ã¥t mig. Varför gör man sÃ¥? Hur förändrar man sig?