Jag har ju sagt det många gånger förr så jag vet att jag lätt blir tjatig när jag säger det om & om igen i vissa inlägg här, men nu är det min blogg & då får ni andra stå ut med att jag är tjaaatig emellanåt =P

Trots att man minskat hela 29 kg på vågen & en hel del centimetrar på kroppsmåtten har jag fortfarande svårt för att se det själv. Framför allt när jag ser mig själv i en spegel eller ‘med andras ögon’. Ser jag däremot mig själv på ett foto då ser jag verkligen att jag är smal, inte ens smalare utan smal & jag blir lika förvånad var gång. Man tycker ju ändå att man vid detta laget själv borde se det? *ler*

Igår var vi en heldag i Malmö; stora sonen var på Shock & satte sprätt på sina födelsedagspengar & innan vi bilade oss hemåt avslutade han dagen med att pierca sig. Eftersom han ‘bara’ är 14 år gammal fick jag som mamma legitimera mig, skriva papper & godkänna att han skaffade sig denna piercing. När tjejen som skulle göra den på honom tog en titt på mitt leg utbrast hos ”wow, här har det hänt grejor- grattis till det”. Sen vände hon sig till flippen & sa ”jag skulle först säga att det här inte var din mamma, ser inte ut som henne” & ja, snacka om att man blev glad för den komplimangen ;o)