Ett bra tag sen jag skrev här sist. Har inte så mycket viktrelaterat att skriva om längre, bortsett från det där uttjatade om att man själv inte kan se att man verkligen gått ner alla dessa kilo. Och nej, jag ser det fortfarande inte så som ni andra gör det utan när jag ser mig själv i spegeln ser jag den gamla Jessica, med klotrunt huvud. För att se skillnaden tar jag ibland fram mitt ID-kort för då om någon gång ser jag det själv. Undrar så när hjärnan ska komma ifatt vågen & måttbandet. Det har ju ändå gått ett antal månader nu sen jag gick i mål & under dessa månader är där ca 1,5kg som jag går upp, går ner, går upp, går ner osv så man tycker ju att skallen borde vara ikapp – men inte då, det krävs gamla kort för att jag ska fatta samt mina gamla byxor stl.50/52 som jag har sparat & testar lite då & då. En härlig känsla när dom faller till marken *ler* Har svårt att greppa att det där var byxor som jag bar för precis 1 år sedan + att dom satt en aningens tight & var (är) rätt urtvättade så jag stod i valet & kvalet om jag skulle köpa mig ett par nya i storleken större eller om jag skulle låta bli ;o)

Och när vi är inne på ämnet kläder; har skaffat mig en helt ny sommargarderob…var uppe på GeKås & shoppade loss för en vecka sen & vilken känsla att kunna handla sig kläder där uppe, till & med utan att köa till provrummen först! Skojar inte om jag shoppade till mig själv för 1500kr & med mig hem hade jag massor med fina plagg, plagg som alla kunde matchas med varann. Men trots denna nya garderob känns det som om jag inte har något att sätta på mig. När jag ska klä mig fixar jag en stass men byter snabbt om till en annan, till en tredje & så kan jag hålla på i en hel evighet innan jag till slut bara tar något. Det är inte det att kläderna inte faller mig i smaken utan jag känner mig sjukt obekväm i dessa tighta, figurnära, korta plagg & jag känner mig för tjock för att gå klädd si eller så. Men sitter sen samma plagg på någon annan med mina mått, min kropp, så kan jag tycka att det är snyggt & passande & att personen ifråga inte alls är tjock eller ens mullig utan alldeles lagom. Knepigt va? Klädmässigt var det ju lättare förra sommaren då tog man på sig ett par tights & ett 7-mannatält utanpå & vips var man klädd =P

Jag känner mig som en repig LP-skiva som har fastnat i ett & samma spår, jag tycker bara jag gnäller/tjatar om samma sak hela tiden & min omgivning måste vara grymt trötta på mig nu. För ett år sen hade jag kunnat tänka mig att smälla till någon som den jag är nu. Förra sommaren hade jag gjort vad som helst för att se ut som jag gör idag även om det är skrynkligt & häng här & var…slippa vara så stor, otymplig & svettas för så lite som en nysning. Jag borde fan egentligen skämmas över mitt gnäll…