Årsdagen kom och gick

Är lite mer än två månader sen jag skrev sist. Har inte haft ork eller lust att ens titta in här. Dagarna har rullat på och sen senaste inlägget har jag begravt min pappa som visst varit mycket sjukare än jag vetat om. Tänker inte gå in på det med mer ord än att jag fortfarande är arg över det som inte blev som det kunde ha blivit. Ni som vet, ni vet och ni andra får gå ovetandes. Det är nu ett avslutat kapitel och jag tar mig igenom det på mitt eget sätt. Väljer att minnas det bra som en gång var…

Sen sist har det även varit frågetecken ang min sommarsemester då vi mer eller mindre står utan vikarie till oss nattisar. Egentligen så bryr jag mig inte om det blir nått ledigt alls i sommar, bortsett från helgen v.30 då jag blir fru Stehn den lördagen! Ja, du läste rätt! Jag friade nämligen till sambon på alla hjärtans dag. Med en hjärtformad ask innehållandes chokladpraliner med frågan ”Vill du gifta dig med mig?”. Friade ute på restaurang och det var en något paff sambo som sa Ja utan att säga det med de orden…haha. Skottår i år samt att vi hade 15-årig förlovningsdag på just alla hjärtans dag gjorde att jag slog till och ställde frågan. Kommer bli ett litet bröllop hemma i svärföräldrarnas trädgård med min konfirmationspräst Sune som viger oss. Och jo, det löste sig med sommarsemestern till viss del; jag fick flyttat på hälften men vad gör väl det? Jag fick ledigt helgen som räknades!

Just i detta nu befinner jag mig på jobb där jag gör nattpass 1 av totalt 6 denna vända. Känner mig trött och tung i huvudet trots att jag sovit bra under natten och halva dagen. Känner hur en huvudvärk håller på att smyga sig på. Har precis varit dunderförkyld med feber och ömma bihålor och allt utom huvudvärken har lämnat mig i fred. Emilia är supersnorig där hemma så mest troligt är det hennes tur nu och är det inget bättre till i morgonbitti så får hon bli hemma från skolan. Som tur är kan sambon jobba hemifrån.

Och sista innan jag avslutar här…i torsdags var det ett år sen jag skrevs in på sjukhuset i Kristianstad och därmed också ett ÅR sen jag slutade snusa! Jag är så nöjd med mitt beslut och mitt nya liv men mest stolt är jag över att jag lyckats hålla mig helt borta från allt var snus heter! DET trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle klara. Hurra för mig!!

@ 02:52

FacebookTwitter