Ännu en gång står det helt still på vågen & nu börjar det bli smått deprimerande. Jag har väl inte varit överaktiv med motionen men det har blivit en massa steg under den gångna veckan samt att jag haft benhård koll på vad jag stoppat i mig; har legat bra på viktklubbens kostcirkel – dock har jag inte kommit upp i fulla antal kalorier, men det brukar vara svårt att få till det när man har en drös jobbnätter & den gångna veckan har bestått av totalt fem sådana…mån, tis + helgen.
Vad gäller dagens vikt (62,2kg) så kan jag inte minnas när jag vägde så ”lite” sist, dock vet jag att det var innan sönerna föddes, dvs för snart 15 år sen. Min kropps trivselvikt har varit ”tjockis” under många år & på XV fick vi lära oss att det tar ungefär ett år innan kroppen vant sig vid nya vikten & de nya vanorna & innan detta år gått så kan kroppen försöka gå tillbaka till trivselvikten…om den så är tjockisvikt. Kanske har jag satt ribban snäppet för högt? Kanske skulle jag valt en längre period att tappa sista kilona på? Att tappa 1kg i veckan är ju inte ett orimligt mål men för just mig är det kanske, tänker främst på att jag redan tappat 30kg med XV & det i rätt snabb takt. De sista kilona brukar ju ta längre tid att tappa, de där sista envisa kilona som jag så gärna vill bli av med.
Börjar undra om det kanske är så att jag nått min idelavikt, om det är på 62kg som jag ska ligga, då vågen inte dippar ner det minsta. Fett% på vågen ligger förvisso något högre än vid förra mätningen men är ändå en bra bit under översta gränsen för vad som sägs vara okej. Jag vet ju att vågen kan stå still vid ett par vägningar för att sen ta ett rejält kliv neråt men när man väl står på den här platån blir man så jäkla besviken! Och nej, jag kommer inte att ge upp utan jag kämpar på…
