Naket och ärligt för ovanlighetens skull

Det har snart gått ett år sen jag startade processen mot att en gång för alla bli kvitt min vikthets och mitt mående pga den. Med en incident nära inpå var jag både orolig och rädd för framtiden. För vad den hade med sig i bagaget åt mig om jag skulle fortsätta i samma bana. Vad skulle den ha med sig som även påverkade min familj? Det bästa jag hade? Och har! Jag var rejält nere i en svacka och kände att jag inte kom upp hur jag än bar mig åt. Jag är inte den som öppnar mig och pratar med kreti och pleti, inte ens med nära och kära. Eller med någon professionell. Jag är bara inte sådan utan jag försöker alltid ”rida ut stormen”. Jag är den som klistrar på ett leende eller tar på mig masken och låtsas som att allt är bra. Det funkar ju till en början men ganska snart hänger mungiporna ändå och man ser mest plågad ut. Masken kasar och vill inte riktigt sitta på plats…

Min tanke att ta kontakt med vårdcentralen för att få skickat iväg en remiss om förfrågan på en GBP kom till under en utbildning med jobb. Kvinnan som höll i den sa något som verkligen fick mig att stanna upp och det var som att hon pratade direkt till mig. Minns inte alls vad hon sa men känslan som for genom mig, den minns jag! Tanken blev till handling och mitt beslut var inget jag pratade med någon om. Inte mer än med sambon. Ingen annan hade med saken att göra och har egentligen inte det nu heller. Men jag har alltid varit så brydd om vad folk tycker och tänker om mig och mitt. Är lite så fortfarande men jobbar stenhårt på att låta bli. Har kommit en bra bit på vägen och faktiskt, operationen har gett mig ännu mer styrka att skita i alla andra och vad de kan tyckas tänka och tro. Det är en ständig process men jag kommer längre och längre.

Jag är inte öppen med att jag gjort operationen men inte heller döljer jag det. Frågar folk så svarar jag men jag är inte min operation. Jag är fortfarande Jessica. Vissa accepterar valet jag gjort och andra gör kanske det inte. Den som inte accepterar mitt val har heller ingen plats i mitt liv. Man behöver inte tycka att jag gjort rätt eller tycka om ingreppet i sig och det är helt okej men, behåll din åsikt för dig själv. Nu har jag inte fått så mycket kommentarer och det kan ju bero på att folk anser att mitt liv är mitt och mina val är mina eller så pratar man så in i bomben när jag inte är där eller har ryggen emot. Men, då bjuder jag på det 😛

Jag vet att jag tjatat om det i andra inlägg men jag mår verkligen bra. På alla plan. Jag är så nöjd med mitt val och jag hoppas att jag får fortsätta må på topp. Känner mig lyckligt lottad över att ha fantastiska vänner, en underbar familj, fina söner, goa dottern och så min älskade sambo. Han har betytt oerhört mycket för mig under alla våra år och gör så fortfarande. Han känner mig utan och innan, kan läsa mig som en öppen bok. Känner mig många gånger bättre än vad jag själv gör ❤️ Jag känner mig bortskrämd över att få må så bra, att ha det bra. Pessimisten i mig kan ändå inte låta bli att mumla ”undras när det vänder”…

sant

@ 00:14

FacebookTwitter

Tillfreds med livet

Halvligger i en hög på soffan och sörplar kaffe medan jag har ett öga på tv:n och det andra på datorskärmen. Känner en sådan inre frid, är så nöjd med tillvaron och så innerligt tacksam för vad jag har… Livet. Hälsan. Kärleken. Barnen. Sambon. Familjen. Inte just i denna ordning kanske men allt i en salig röra. En underbar röra ❤️

Jag vet att klockan är mycket (02:09 i skrivande stund) men jag har en jobbhelg för dörren så jag ska vända på dygnet och har därför inte nån tid att ta sikte på. Jag kan sitta uppe till morgonkvisten om jag så önskar (läs orkar 😂). Kan ju sova fram till Emilia och klasskompisen A kommer. Ja, längre också om jag inte blir väckt 😁 Är bokad på träning i morgon innan jag ska mot jobb och den vill jag gärna gå på. Helst eftersom dagens pass försvann. Får kolla av med sambo vad som funkar med honom och ev planer.

@ 02:19

FacebookTwitter

Jag vann!

Ja, jag vet att bloggen ser annorlunda ut för varje gång du kikar in men så kommer det att vara fram över, tills jag hittat rätt tema med de rätta inställningarna…

Skrev ju härom dagen att jag skulle på M’s spinning som idag och att jag sett SÅ fram emot den. Och det hade jag. Verkligen. Så pass att jag inte tänkte rubba på den utan det planerade Välabesöket fick snällt ske efter passet och duschen. Nu blir det inget av det för min del då jag visst gått och vunnit FYRA biljetter till kvällens föreställning av Disney on Ice på Malmö arena 😳 Jag som snålade i höstas och valde att inte köpa och ge Emilia i julklapp då hon inte frågat efter och när hon sen väl nämnde det sa jag ”nej, vi ska inte gå i år” och fick en ledsen min till svar. Ska bli skoj att se hennes reaktion när hon kommer hem från skolan 😂 Kommer att ta bussen hemifrån i så pass tid att vi hinner få oss nått i magarna innan tåget går. Föreställningen börjar kl.18:00 så sista tåget som (jag anser) passar går 16:25 så det vill vi inte missa. I Lund kommer brorsans sambo och deras dotter kliva på och de gör oss sällskap ikväll. Ska bli riktigt skoj 😄

Nej, nu får man snällt klä sig och fixa med frillan så man är redo. Emilia kan inte komma hem fort nog. Tror hon slutar om en halvtimme och sen gåendes…gaaah! 😁😂

@ 13:25

FacebookTwitter

Hatkärlek

Befinner mig på jobb där jag gör veckans första nattpass. Känner mig allt annat än på topp; trött och tung i huvudet, som om där ligger en förkylning på lur i kroppen. Hoppas inte det, det har jag varken tid eller råd med. Men, vi får se tiden an. Har känt av detta i ett par dagar nu så kvällens spinningpass var kanske det som behövdes för att få skitet att bryta ut? Är ju inte första gången man tränat för att få möget att bryta ut. Där man gått och mått apa, bokat av träning och sen har inget mer hänt. Då är det lika bra att köra på stenhårt istället för att bara gå där och vänta…

Och på tal om kvällens spinningpass så var det grymt! Både vad gäller upplägg, musik samt min egen prestation. Var uppe och nosade vid maxpulsen mer än en gång och jag körde fullständigt slut på mig själv. Var riktigt nöjd efteråt. Avskyr egentligen spinning men känslan efter väger verkligen upp. Ser fram emot torsdag, då är jag bokad på M’s spinning och det är ett pass jag saknat. Hatkärlek. Som till Ullared och GeKås ungefär 😉 Var bokad på det förra veckan också men då for jag och Emilia ner till brorsan med familj och tiden räckte dåligt till. Nu är det lättare att få till ett M-spinningpass än vad det är att hitta umgängestid med bror så valet var ju enkelt 😛

@ 04:02

FacebookTwitter