En resedagbok på väg mot ett hälsosammare liv!

Archive for juni, 2010

Blir inte mycket av det sunt aktiva i livet för tillfället utan mest slappande, dvs sol/bad/gÃ¥rdsbus där dottern rastas & mamman fÃ¥r stÃ¥ Ã¥t sidan med sitt. Nu är dock tanken att jag ska rÃ¥da bot pÃ¥ detta sÃ¥ jag har äntligen införskaffat mig ett par springtofflor! Till helgen kommer det att bli en premiärrunda med dessa pÃ¥ fötterna. Har även laddat ner ett löpningsprogram till min telelur sÃ¥ jag kan ha koll pÃ¥ sträcka, hastighet & tiden det tar. Kommer inte att ta mig vatten över huvudet utan börja i liten skala; bättre att sätta upp smÃ¥ mÃ¥l & klara dessa än att ta sig för nÃ¥tt stort som man inte kan fullfölja & pÃ¥ sÃ¥ sätt slipper man känna att man misslyckas! Redan ikväll kommer jag testa springtofflan; tanken är en promenenad i rask takt in till Knutpunkten när jag ska ta bussen mot jobb om vädret är pÃ¥ min sida…Nya tag..!!!

Nyss hemkommen efter en kylig men mysig promenad med äldste sonen. Känns gott efter en slapp dag i solen! Kan sakna de där kvällspromenaderna jag hade med grannen även om jag egentligen tycker det är skittrist att bara gÃ¥ & gÃ¥ trots att man har trevligt sällskap; jag är mer den som svettas runt pÃ¥ gymmet *ler* Nu är ju grannen inte den mest mobila (no offence ;o) pga sin graviditet men om en mÃ¥nad frÃ¥n nu har hon säkert ‘ploppat’ ut bebbse & känner jag henne rätt sÃ¥ lär det bli promenadkvällar igen, iallafall hoppas jag pÃ¥ det. Om inte annat sÃ¥ verkar sonen gilla det där med att traska runt & kanske ber han mammsen komma med fler gÃ¥nger eller sÃ¥ tyckte han jag pladdrade för mycket & lämnar mig hemma =D

Dagarna rullar pÃ¥ & tiden försvinner som mÃ¥sskitar i dimman. Jag vill sÃ¥ mycket men hinner knappt med hälften. Är bra längesen nu sen jag tränade sist & det gör mig butter, lättirriterad & tjurig. Trivs inte helt med mig själv – än – undrar sÃ¥ när det ändras. MÃ¥ste ta tag i det här med träningen igen. Känner att jag kommit in i en ond cirkel där tiden inte räcker till & det där är bara sÃ¥ korkat dÃ¥ vi alla har exakt lika mÃ¥nga minuter pÃ¥ vÃ¥ra dygn. FÃ¥r en till det borde en annan ocksÃ¥ fÃ¥ det. Och ja, jag vet att det handlar om prioritering & att jag oftast prioriterar allt & alla andra före mig själv. Just nu är det dottern som är prio ett vad gäller utebus; hon fÃ¥r rasta sig med kompisarna medans jag sitter pall & sörplar kaffe. Istället hade jag kunnat bege mig till gymmet men degar ihop istället & jag gillar inte alls den här spiralen!

From med nu ska det bli ändring & bättring, jag ska sätta mig själv & mitt lite mer före. Det ska bli gymmet iallafall två dagar i veckan samt så ska jag masa mig iväg på dagliga promenader! Funderar även på att ta två veckor på sopporna igen; inte för att gå ner mer i vikt utan för att på nytt rensa systemet.

Har precis kommit hem efter en väldans sen promenad & även om det inte blev en lång en (eller vidare rask) så är jag nöjd bara av det faktum att det blev en promenix. Ska ställa mig & koka lite ägg & sen natta mig. I morgon kväll ska jag ta mig in till gymmet för en svettig timme eller två & förhoppningsvis kommer sambon med & gör sällskap, om inte så ska jag bannemig dit ändå!

Ett bra tag sen jag skrev här sist. Har inte sÃ¥ mycket viktrelaterat att skriva om längre, bortsett frÃ¥n det där uttjatade om att man själv inte kan se att man verkligen gÃ¥tt ner alla dessa kilo. Och nej, jag ser det fortfarande inte sÃ¥ som ni andra gör det utan när jag ser mig själv i spegeln ser jag den gamla Jessica, med klotrunt huvud. För att se skillnaden tar jag ibland fram mitt ID-kort för dÃ¥ om nÃ¥gon gÃ¥ng ser jag det själv. Undrar sÃ¥ när hjärnan ska komma ifatt vÃ¥gen & mÃ¥ttbandet. Det har ju ändÃ¥ gÃ¥tt ett antal mÃ¥nader nu sen jag gick i mÃ¥l & under dessa mÃ¥nader är där ca 1,5kg som jag gÃ¥r upp, gÃ¥r ner, gÃ¥r upp, gÃ¥r ner osv sÃ¥ man tycker ju att skallen borde vara ikapp – men inte dÃ¥, det krävs gamla kort för att jag ska fatta samt mina gamla byxor stl.50/52 som jag har sparat & testar lite dÃ¥ & dÃ¥. En härlig känsla när dom faller till marken *ler* Har svÃ¥rt att greppa att det där var byxor som jag bar för precis 1 Ã¥r sedan + att dom satt en aningens tight & var (är) rätt urtvättade sÃ¥ jag stod i valet & kvalet om jag skulle köpa mig ett par nya i storleken större eller om jag skulle lÃ¥ta bli ;o)

Och när vi är inne pÃ¥ ämnet kläder; har skaffat mig en helt ny sommargarderob…var uppe pÃ¥ GeKÃ¥s & shoppade loss för en vecka sen & vilken känsla att kunna handla sig kläder där uppe, till & med utan att köa till provrummen först! Skojar inte om jag shoppade till mig själv för 1500kr & med mig hem hade jag massor med fina plagg, plagg som alla kunde matchas med varann. Men trots denna nya garderob känns det som om jag inte har nÃ¥got att sätta pÃ¥ mig. När jag ska klä mig fixar jag en stass men byter snabbt om till en annan, till en tredje & sÃ¥ kan jag hÃ¥lla pÃ¥ i en hel evighet innan jag till slut bara tar nÃ¥got. Det är inte det att kläderna inte faller mig i smaken utan jag känner mig sjukt obekväm i dessa tighta, figurnära, korta plagg & jag känner mig för tjock för att gÃ¥ klädd si eller sÃ¥. Men sitter sen samma plagg pÃ¥ nÃ¥gon annan med mina mÃ¥tt, min kropp, sÃ¥ kan jag tycka att det är snyggt & passande & att personen ifrÃ¥ga inte alls är tjock eller ens mullig utan alldeles lagom. Knepigt va? Klädmässigt var det ju lättare förra sommaren dÃ¥ tog man pÃ¥ sig ett par tights & ett 7-mannatält utanpÃ¥ & vips var man klädd =P

Jag känner mig som en repig LP-skiva som har fastnat i ett & samma spÃ¥r, jag tycker bara jag gnäller/tjatar om samma sak hela tiden & min omgivning mÃ¥ste vara grymt trötta pÃ¥ mig nu. För ett Ã¥r sen hade jag kunnat tänka mig att smälla till nÃ¥gon som den jag är nu. Förra sommaren hade jag gjort vad som helst för att se ut som jag gör idag även om det är skrynkligt & häng här & var…slippa vara sÃ¥ stor, otymplig & svettas för sÃ¥ lite som en nysning. Jag borde fan egentligen skämmas över mitt gnäll…