SPRATTÖGON
Jag har ju sagt det många gånger förr så jag vet att jag lätt blir tjatig när jag säger det om & om igen i vissa inlägg här, men nu är det min blogg & då får ni andra stå ut med att jag är tjaaatig emellanåt =P
Trots att man minskat hela 29 kg pÃ¥ vÃ¥gen & en hel del centimetrar pÃ¥ kroppsmÃ¥tten har jag fortfarande svÃ¥rt för att se det själv. Framför allt när jag ser mig själv i en spegel eller ‘med andras ögon’. Ser jag däremot mig själv pÃ¥ ett foto dÃ¥ ser jag verkligen att jag är smal, inte ens smalare utan smal & jag blir lika förvÃ¥nad var gÃ¥ng. Man tycker ju ändÃ¥ att man vid detta laget själv borde se det? *ler*
IgÃ¥r var vi en heldag i Malmö; stora sonen var pÃ¥ Shock & satte sprätt pÃ¥ sina födelsedagspengar & innan vi bilade oss hemÃ¥t avslutade han dagen med att pierca sig. Eftersom han ‘bara’ är 14 Ã¥r gammal fick jag som mamma legitimera mig, skriva papper & godkänna att han skaffade sig denna piercing. När tjejen som skulle göra den pÃ¥ honom tog en titt pÃ¥ mitt leg utbrast hos ”wow, här har det hänt grejor- grattis till det”. Sen vände hon sig till flippen & sa ”jag skulle först säga att det här inte var din mamma, ser inte ut som henne” & ja, snacka om att man blev glad för den komplimangen ;o)
- Gör en OLW o dela med dig av det goda ;-)
Recommend on Facebook- Tweet about it
- Subscribe to the comments on this post
- Bookmark in Browser
- Tell a friend
Hej!
Åh vad jag känner igen det där du skrev om att inte känna igen sig själv. Jag har kommit på mej själv att spegla mej mkt fast inte för att se om jag är sminkad eller annat. Nä bara för att se hur jag ser ut. Min viktresa har nu landat på -30 och nästan en meter tappade kroppscentimetrar och det är inte lätt för hjärnan att hänga med då! Jag fotar mej själv lite nu och då och det handlar inte om fåfänga utan att att få min hjärna att fatta! Ikväll surfade jag in på din sida för att jag bejhövde lite motivation. Det har varit segt nu under påsken och jag vill bara äta smaska och återta alla dåliga vanor jag lagt bort. JAg blev så glad att läsa detta inlägget och nu är jag på banan igen! TAck du okände hjältinna! /M