Jag skulle leva på sopporna i 9 veckor, är nu inne på den elfte veckan & för första gången under denna resa har jag varit sugen på mat! Är det, som sambo föreslog, kroppen som börjar tala om för mig att den så smått fått nog av denna delen av resan? Att det är dags att ta steg nr.2 & börja upptrappningen? En del av mig hoppas inte det medans en annan del rycker på axlarna & tycker att det känns som om det kvittar.
När jag var på första mötet uppe på XV & gjorde kroppsmätningen på Tanitavågen pratade vi om min målvikt. Jag har från början sagt att jag ville ner till 60kg medans vår coach hävdade att det var alldeles för lite till hur jag är byggd. Hon menade att 70kg skulle vara mer lagom, passande. Den siffran förfasades jag över, lät alldeles för hög för mig då jag enligt BMI ska ligga på runt 52kg. Det slutar med att jag sätter 65kg som min målvikt. Ett mellanting med andra ord.
I detta nu väger jag 74,2kg…jag har tappat 19kg & har således 9kg kvar till mållinjen. Jag trivs ypperligt med mig själv bortsett från degmagen & lite på låren & det att jag faktiskt är halvnöjd har fått mig att tänka. Kanske hade inte coachen fel när hon sa 70kg? Jag menar, det är 4kg dit & kanske skulle man lyssnat på henne? Och nej, detta är inget ”nu-ger-jag-upp-&-stannar-här-prat” utan jag kommer att fortsätta ner till sagda 65kg & sen ha nått kilo att gå upp utan att må dåligt över. Som min granne kommenterade ett annat inlägg så är det nog smart att ha ett sådant viktspann. Tanken jag haft i mitt inre var att kämpa mig ner till 60kg & sen ha ett viktspann på nått kilo upp.
Jag hade sen någon vecka tillbaka sagt att jag skulle leva på sopporna tills jag nått mina 65kg (eller mina 60kg som jag i hemlighet planerat) men har nu i dagarna ändrat mig. Jag kommer att fortsätta till den sista november & sen börja upptrappningen den 1/12 oavsett om jag nått 65kg eller kommit under den siffran på vågen. Det beslutet känns helt rätt & jag smålängtar dit. Men som jag skrev i annat inlägg så fasar jag också för att börja äta. Jag är dock nöjd med mitt beslut, ett beslut helt utan ångest!
