Terapi?

Har de senaste dagarna känt ett sÃ¥nt sug efter att laga mat. Hela dagen idag hade jag en bild av mig där jag förberedde & kockade sambos dinner samt hans lunchlÃ¥da till jobb i morgon. FrÃ¥gade om jag fick experimentera lite & det fick jag! Resltatet av mitt experiment blev maten pÃ¥ bilden = en laxfilé marinerad i olivolja, vitlök, chili, lökpulver & timjan. Till det fick jag stekt upp lite wokgrönsaker. Morötterna & citronen fixade han själv till…haha =P Han blev nöjd & jag blev attans sÃ¥ glad ;o)
Jag är inne pÃ¥ min femte vecka med soppor & shake’s & än känner jag ingen längtan efter mat eller ett sug pÃ¥ nÃ¥got. Sopporna mättar, jag tycker fortfarande om dem. Däremot sÃ¥ har jag fÃ¥tt det här suget efter att laga mat. Rolig mat, att experimentera lite i köket & alla som känner mig vet att det är sÃ¥ olikt mig som det kan bli. Kan det vara sÃ¥ att det här laga-mat-suget är en form av omedveten terapi? Vet att grannen sa att han mer än gärna lagade sin familjs mat medans han höll pÃ¥ med sin resa, han sÃ¥g det som terapiarbete & kanske är det sÃ¥ för mig med fast att jag inte vet om det? Visst att jag kan se fram emot när jag ocksÃ¥ ska börja äta normal mat igen men det är inte alls sÃ¥ att jag trÃ¥nar efter att fÃ¥ tugga.
Alltså du får GÄRNA låna nycklarna och kocka middag till oss om du vill
för den bilden fick verkligen min mage att kurra attans så gott det såg ut
@Marie: Hehe…ni hade inte velat ha röran det blir när jag kockar runt *fniss*
hahaha jag tycker det blir rörigt när Jonas kockar vilket inte han tycker utan han tycker det blir rörigt när jag kockar vilket inte jag tycker
så om du själv tycker det blir rörigt när du kockar så e det nog verkligen VERKLIGEN rörigt men för mat hade det inte gjort något
Jag är intresserad pÃ¥ Andreas framsteg nu när han börjat äta o leva ”som vanligt”