Årsdagen kom och gick

Är lite mer än två månader sen jag skrev sist. Har inte haft ork eller lust att ens titta in här. Dagarna har rullat på och sen senaste inlägget har jag begravt min pappa som visst varit mycket sjukare än jag vetat om. Tänker inte gå in på det med mer ord än att jag fortfarande är arg över det som inte blev som det kunde ha blivit. Ni som vet, ni vet och ni andra får gå ovetandes. Det är nu ett avslutat kapitel och jag tar mig igenom det på mitt eget sätt. Väljer att minnas det bra som en gång var…

Sen sist har det även varit frågetecken ang min sommarsemester då vi mer eller mindre står utan vikarie till oss nattisar. Egentligen så bryr jag mig inte om det blir nått ledigt alls i sommar, bortsett från helgen v.30 då jag blir fru Stehn den lördagen! Ja, du läste rätt! Jag friade nämligen till sambon på alla hjärtans dag. Med en hjärtformad ask innehållandes chokladpraliner med frågan ”Vill du gifta dig med mig?”. Friade ute på restaurang och det var en något paff sambo som sa Ja utan att säga det med de orden…haha. Skottår i år samt att vi hade 15-årig förlovningsdag på just alla hjärtans dag gjorde att jag slog till och ställde frågan. Kommer bli ett litet bröllop hemma i svärföräldrarnas trädgård med min konfirmationspräst Sune som viger oss. Och jo, det löste sig med sommarsemestern till viss del; jag fick flyttat på hälften men vad gör väl det? Jag fick ledigt helgen som räknades!

Just i detta nu befinner jag mig på jobb där jag gör nattpass 1 av totalt 6 denna vända. Känner mig trött och tung i huvudet trots att jag sovit bra under natten och halva dagen. Känner hur en huvudvärk håller på att smyga sig på. Har precis varit dunderförkyld med feber och ömma bihålor och allt utom huvudvärken har lämnat mig i fred. Emilia är supersnorig där hemma så mest troligt är det hennes tur nu och är det inget bättre till i morgonbitti så får hon bli hemma från skolan. Som tur är kan sambon jobba hemifrån.

Och sista innan jag avslutar här…i torsdags var det ett år sen jag skrevs in på sjukhuset i Kristianstad och därmed också ett ÅR sen jag slutade snusa! Jag är så nöjd med mitt beslut och mitt nya liv men mest stolt är jag över att jag lyckats hålla mig helt borta från allt var snus heter! DET trodde jag aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle klara. Hurra för mig!!

@ 02:52

FacebookTwitter

Har inte skrivit här på ett tag och det har hänt en del sen sist. Både roliga saker och tråkiga. De tråkiga tänker jag inte gå in närmre på då det är rätt privat och man vill inte hänga ut någon. Ni som vet, ni vet… Vad gäller det roligare så har vi skaffat oss en katt! Ja, du läste rätt 😬🐈🐾 Vi har adopterat oss en 2-åring från KKS (Kattkomando syd) och han är världens keligaste kisse. I morgon är det en vecka sen vi hämtade hem honom men det känns som om vi haft honom sen han var liten. Man skulle lätt kunna tro det med tanke på hur tillgiven och social han är efter så kort tid 😃 Bildsvit ser du här ❤️

Med träning har det varit uselt sista  en och en halv veckan men som sagt, jag har haft (och har) mycket som surrar i huvudet. Många tankar och känslor som far runt. Dåligt samvete fast jag inte bör och ännu lite mer dåligt samvete för att jag känner som jag gör. Är kluven och dras åt två håll. Jag är inte ledsen utan mest bara förbannad. Arg. Kanske borde man nyttjat det till träningspass tycker någon men nej, fokus är ett måste när man tränar och det har det varit skralt med. Försöker fortsätta som normalt men tankarna är där hela tiden. Vore nog konstigt annars. Tar en dag i taget och ser vad som sker. Men, igår valde jag faktiskt att ta mig till NW för ett spinningpass och det var jobbigt men precis vad jag behövde! Var egentligen bokad på pumpen med kände inte alls för det passet utan behövde ett intensivt med flås som jag kunde avreagera mig på. Så jag bokade av pumpen och spinning fick det bli och det blev helt perfekt! 🚴💦

Nu ska jag alldeles strax bege mig ut i köket och påbörja dagens middag. På menyn står Pizzalimpa med oliver och krispig gurka. Vi kör matkasse från Citygross sen förra måndagen. Vet inte vad vi tycker än, inte mer än att det är rätt smidigt att slippa velandet och funderandet på vad man ska käka. Om det är värt det pengamässigt har vi inte blivit kloka på än. Maträtterna är okej. Inget woohoo men klart gott. Vi kommer att ge det nån vecka till och sen får vi se hur vi ska göra fortsättningsvis.

Ikväll är det jobb och jag kommer att gå in till tåget när det närmar sig. Känner att jag kan behöva den promenaden och frisk luft…

FacebookTwitter

Naket och ärligt för ovanlighetens skull

Det har snart gått ett år sen jag startade processen mot att en gång för alla bli kvitt min vikthets och mitt mående pga den. Med en incident nära inpå var jag både orolig och rädd för framtiden. För vad den hade med sig i bagaget åt mig om jag skulle fortsätta i samma bana. Vad skulle den ha med sig som även påverkade min familj? Det bästa jag hade? Och har! Jag var rejält nere i en svacka och kände att jag inte kom upp hur jag än bar mig åt. Jag är inte den som öppnar mig och pratar med kreti och pleti, inte ens med nära och kära. Eller med någon professionell. Jag är bara inte sådan utan jag försöker alltid ”rida ut stormen”. Jag är den som klistrar på ett leende eller tar på mig masken och låtsas som att allt är bra. Det funkar ju till en början men ganska snart hänger mungiporna ändå och man ser mest plågad ut. Masken kasar och vill inte riktigt sitta på plats…

Min tanke att ta kontakt med vårdcentralen för att få skickat iväg en remiss om förfrågan på en GBP kom till under en utbildning med jobb. Kvinnan som höll i den sa något som verkligen fick mig att stanna upp och det var som att hon pratade direkt till mig. Minns inte alls vad hon sa men känslan som for genom mig, den minns jag! Tanken blev till handling och mitt beslut var inget jag pratade med någon om. Inte mer än med sambon. Ingen annan hade med saken att göra och har egentligen inte det nu heller. Men jag har alltid varit så brydd om vad folk tycker och tänker om mig och mitt. Är lite så fortfarande men jobbar stenhårt på att låta bli. Har kommit en bra bit på vägen och faktiskt, operationen har gett mig ännu mer styrka att skita i alla andra och vad de kan tyckas tänka och tro. Det är en ständig process men jag kommer längre och längre.

Jag är inte öppen med att jag gjort operationen men inte heller döljer jag det. Frågar folk så svarar jag men jag är inte min operation. Jag är fortfarande Jessica. Vissa accepterar valet jag gjort och andra gör kanske det inte. Den som inte accepterar mitt val har heller ingen plats i mitt liv. Man behöver inte tycka att jag gjort rätt eller tycka om ingreppet i sig och det är helt okej men, behåll din åsikt för dig själv. Nu har jag inte fått så mycket kommentarer och det kan ju bero på att folk anser att mitt liv är mitt och mina val är mina eller så pratar man så in i bomben när jag inte är där eller har ryggen emot. Men, då bjuder jag på det 😛

Jag vet att jag tjatat om det i andra inlägg men jag mår verkligen bra. På alla plan. Jag är så nöjd med mitt val och jag hoppas att jag får fortsätta må på topp. Känner mig lyckligt lottad över att ha fantastiska vänner, en underbar familj, fina söner, goa dottern och så min älskade sambo. Han har betytt oerhört mycket för mig under alla våra år och gör så fortfarande. Han känner mig utan och innan, kan läsa mig som en öppen bok. Känner mig många gånger bättre än vad jag själv gör ❤️ Jag känner mig bortskrämd över att få må så bra, att ha det bra. Pessimisten i mig kan ändå inte låta bli att mumla ”undras när det vänder”…

sant

@ 00:14

FacebookTwitter

Tillfreds med livet

Halvligger i en hög på soffan och sörplar kaffe medan jag har ett öga på tv:n och det andra på datorskärmen. Känner en sådan inre frid, är så nöjd med tillvaron och så innerligt tacksam för vad jag har… Livet. Hälsan. Kärleken. Barnen. Sambon. Familjen. Inte just i denna ordning kanske men allt i en salig röra. En underbar röra ❤️

Jag vet att klockan är mycket (02:09 i skrivande stund) men jag har en jobbhelg för dörren så jag ska vända på dygnet och har därför inte nån tid att ta sikte på. Jag kan sitta uppe till morgonkvisten om jag så önskar (läs orkar 😂). Kan ju sova fram till Emilia och klasskompisen A kommer. Ja, längre också om jag inte blir väckt 😁 Är bokad på träning i morgon innan jag ska mot jobb och den vill jag gärna gå på. Helst eftersom dagens pass försvann. Får kolla av med sambo vad som funkar med honom och ev planer.

@ 02:19

FacebookTwitter

Jag vann!

Ja, jag vet att bloggen ser annorlunda ut för varje gång du kikar in men så kommer det att vara fram över, tills jag hittat rätt tema med de rätta inställningarna…

Skrev ju härom dagen att jag skulle på M’s spinning som idag och att jag sett SÅ fram emot den. Och det hade jag. Verkligen. Så pass att jag inte tänkte rubba på den utan det planerade Välabesöket fick snällt ske efter passet och duschen. Nu blir det inget av det för min del då jag visst gått och vunnit FYRA biljetter till kvällens föreställning av Disney on Ice på Malmö arena 😳 Jag som snålade i höstas och valde att inte köpa och ge Emilia i julklapp då hon inte frågat efter och när hon sen väl nämnde det sa jag ”nej, vi ska inte gå i år” och fick en ledsen min till svar. Ska bli skoj att se hennes reaktion när hon kommer hem från skolan 😂 Kommer att ta bussen hemifrån i så pass tid att vi hinner få oss nått i magarna innan tåget går. Föreställningen börjar kl.18:00 så sista tåget som (jag anser) passar går 16:25 så det vill vi inte missa. I Lund kommer brorsans sambo och deras dotter kliva på och de gör oss sällskap ikväll. Ska bli riktigt skoj 😄

Nej, nu får man snällt klä sig och fixa med frillan så man är redo. Emilia kan inte komma hem fort nog. Tror hon slutar om en halvtimme och sen gåendes…gaaah! 😁😂

@ 13:25

FacebookTwitter